Arkiv 2003‎ > ‎

Artikel


Minskat intresse för privat drift av simhallar - 
 trots att det blir både bättre och billigare

Speciella förutsättningar gör att driften av idrottsanläggningar och speciellt simhallar fungerar bäst i händerna på privata entreprenörer. 

 Möjligtvis kan drift i ett kommunalt bolag vara ett fullgott alternativ i vissa kommuner.

Verksamheten är inte lagstadgad eller tvingande för kommunen till skillnad mot skola, vård och omsorg. 

Genom föreningslivets medverkan är redan idag det utomstående inflytandet över driften mycket stort. Detta underlättar en övergång till privat drift.

Verksamheten är bara till viss del skattefinansierad. Till stor del är den finansierad genom avgifter, hyror och försäljning, vilket innebär att möjligheterna att påverka driftresultatet ökar.

Många goda exempel

 Idag kan man lugnt påstå att den privat drivna simhallen kan redovisa ett bättre resultat än den kommunalt förvaltningsdrivna. Detta gäller inte bara i jämförelse med tidigare resultat för en anläggning utan även i jämförelse mellan olika anläggningar.
 I några enkla studier som BOFsport har genomfört kan man tydligt se att både kostnader som intäkter per besökande är bättre för den privat drivna anläggningen. I de kundundersökningar som flertalet anläggningar har gjort får man också högsta betyg. Kommunförbundet borde här ta initiativet till en mer ingående studie av utvecklingen de senaste tio åren.

Under tidigt 90-tal skedde en rad s.k. "avknoppningar" utan att föregås av en offentlig upphandling. Efter 1994 försvann i stort sett den möjligheten p.g.a. att LOU förändrades. På några håll finns dessa "avknoppningar" kvar och redovisar mycket goda resultat. Några har försvunnit i samband med att avtalen gått ut och driften blivit upphandlad enligt LOU.
En rad upphandlingar enligt LOU har genomförts efter 1994. Någon samlad redovisning av resultatet finns ej. En gissning är att vid ca 25% av upphandlingarna har resultatet blivit att en privat entreprenör eller förening har tagit över driften av simhallen. Exempel på detta är simhallarna i Norrköping, Linköping, Oxelösund, Växjö, Umeå, Örkelljunga, Solna, Salem, Tyresö och Eslöv.
 Överlag har resultaten både ekonomiskt och verksamhetsmässigt varit mycket goda. Sett över hela Sverige är det bara vid Oxelösunds simhall som det gått så illa att det blivit en konkurs för en entreprenör. Lyckligtvis har entreprenören för Hjortensbergsbadet i närliggande Nyköping, kunnat gå in och ta över driften, trots kort varsel.

Kommunala bolag

 På några ställen har man valt att driva simhallen i ett kommunalt bolag. I vissa fall även med privata inslag. Främsta anledningen har varit att få tillgång till kapital för utbyggnad eller ombyggnad av anläggningen. Resultaten är i samtliga fall synnerligen goda. Exempel finns i Södertälje, Trollhättan, Uppsala, Lindesberg, Vänersborg, Kalmar, Mönsterås, Strömstad och Örebro.

Färre upphandlingar

Att antalet upphandlingar enligt LOU har minskat under den senaste 2-årsperioden är uppenbart. I och med att i stort sett samtliga upphandlingar annonseras i Anbudsjournalen kan man med stor säkerhet påstå detta. Andra alternativa driftlösningar har även lyst med sin frånvaro. Flertalet av upphandlingarna har slutat med att man behållit driften i egen regi i och med att anbuden har varit för dåliga eller helt uteblivit. 

Det finns en rad orsaker till att utvecklingen har stannat upp. Några kan härledas till tidigare upphandlingar som har genomförts på ett sådant sätt att flera entreprenörer både blivit avskräckta eller känt sig nonchalant bemötta. 
 En annan orsak har varit att upphandlaren inte har kunnat fråga på rätt sätt, då han inte tagit reda på vad han vill eller kan få ut av en upphandling.
 Även denna fråga, om anledningen till färre upphandlingar, bör utredas av kommunförbundet. Förbundet har under tidigare år varit mycket drivande när det gäller driftupphandlingar , bl.a. genom att ge ut boken "Kommunala driftentreprenader - Konkurrensutsättning inom äldre- och handikappomsorg, skola, fritid och kultur".

Vända trenden

 Med det goda resultat som visat sig i de flesta fall, bör varje kommun med en simhall av lämplig storlek fundera på att upphandla driften eller hitta en annan alternativ driftlösning. Min uppfattning är att det finns lösningar som kan vända utvecklingen. I vissa fall genom mycket enkla åtgärder och i andra fall genom en mer långsiktig förändring av attityder och inställning till denna typ av entreprenader eller om man så vill, denna typ av affärsområde.
Exempel på åtgärder kan vara:

Sätt upp en målsättning för upphandlingen vad avser anläggningsutveckling, verksamhetsutveckling, ekonomiskt utfall, att nå ut till marknaden.

Använd LOU på ett förnuftigt sätt. Se lagen som en möjlighet och inte ett hinder.

Pröva om andra vägar är lämpligare än en normal driftupphandling.

Gör en rejäl marknadsundersökning av vilka tänkbara entreprenörer som finns, både redan verksamma och andra som kan vara intresserade av affärsområdet.

Kontakta tänkbara anbudsgivare i god tid innan upphandlingen och fråga om detta affärsområde kan vara intressant för dem. 

Upphandla under lämplig tidpunkt på året. Med andra ord när entreprenörerna har möjlighet att lämna anbud.

Ha en lång upphandlingstid och ge anbudsgivarna bästa tänkbara service under denna tid.

Ställ kraven på anbudsgivarna på så sätt att de inte hindras att delta i upphandlingen p.g.a. att de inte har någon tidigare erfarenhet av att driva en simhall. Några av de mest framgångsrika anläggningarna i Sverige drivs av företag som har annan verksamhet som huvudsysselsättning, exempelvis fastighetsförvaltning, byggverksamhet, energibolag, företagshälsovård, gymverksamhet. Frågan om specialkompetens knuten till en entreprenad kan lösas på flera olika sätt, bl.a. genom nyanställning, konsulting, inhyrning eller partnerskap. På de flesta håll har också den tyngsta kompetensen följt med i och med att personalen har gått över till den nye entreprenören. 

Få stora entreprenörer

 Det är ett fåtal privata företag som driver mer än en anläggning i Sverige. Endast en, möjligtvis två av dessa strävar efter att etablera sig över hela landet och då i en begränsad utvecklingstakt. Några driver flera anläggningar regionalt men har inga ambitioner att etablera sig utanför sin egen region. 
 I de regioner som redan har etablerade entreprenörer finns det givetvis större möjligheter att genomföra en lyckosam upphandling eller annan form alternativ driftlösning. I dessa regioner finns också en vetskap om att detta affärsområde kan vara lönsamt och därför finns det även andra företag som kan vara intresserade av att kliva in.

Större kunskap

 Givetvis är även kommunerna i dess områden mer positiva och har större kunskap genom att det finns så många goda exempel att ta efter.
 Samarbetet mellan kommunerna i t.e.x. upphandlingsfrågor synes också vara mycket gott.
 En region med många anläggningar i alternativ dift är Sörmlands- och Östgötakusten utmed E-4. Där drivs följande simhallar av privata entreprenörer; Södertälje, Vagnhärad, Gnesta, Nyköping, Oxelösund, Norrköping, Ljungsbro, och Linköping. Omkringliggande kommuner är förstås mycket intresserade och flera funderar på lösningar i denna riktning.

 
BOFsport
Berndt Forsberg 

Matrosbacken 12 
117 67 Stockholm 
tel 08-500 883 36 
mobil 0708-94 77 07 
bofsport@comhem.se


Artikel publicerad i: Kultur & Fritid i Sverige nr.4 samt Anbjudsjournalen nr.44, författare: Berndt Forsberg BOFsport